"Undervattningsbåt"

På PTVKs Spotifylista för våren 2010 ligger låten Gul, gul är vår undervattensbåt med. Detta är såklart The Beatles låt Yellow Submarine med en svensk text. Låten är insjungen av Per Myrberg, kanske mest känd för låten Trettifyran som låg 39 veckor på Svensktoppen mellan 26 juni 1964 och 27 mars 1965. Han gjorde även rösten till krabban Sebastian i Disneys film Den lilla sjöjungfrun.

Så långt är ju allt ok. Det är som jag däremot stör mig lite på är att Per i låten Gul, gul är vår undervattensbåt konsekvent sjunger "gul, gul är vår undervattningsbåt". Varför sjunger han så? Har han inte sett titeln på låten innan han spelade in den? Eller har översättaren eller producenten spelat Per ett spratt och gett honom ett papper med texten där det står "undervatttningsbåt" istället?
Borde han inte reagerat isåfall? Eller är det helt enkelt så att Per är dyslektiker och helt enkelt har läst fel? Eller sjunger han så för att han tycker det låter bättre?

Snälla! Kan någon hjälpa mig att svara på detta?

Lyssna på låten på Spotify.

Martin Denny

Lyssnar på en intervju med och av Martin Denny. Allt han säger känns mycket bekant och kan höras i sin helhet här: http://open.spotify.com/track/5rtNVQgd4yl7Kdtq75zOgy

Notera hakkorset vid den vänstra figurens högra fot.

Om att blogga

Att blogga om olika livsöden blir allt vanligare. Jag känner själv hur jag har förändrats. Jag började blogga ett par dagar efter min "fars" frånfälle. Det är nu två veckor sedan. Nu kan jag ibland sitta och läsa tillbaks i mina olika inlägg och där märka förändringarna som sker under hela sorgens resa.

Jag har med hjälp av bloggen skapat nya kontakter med människor som jag med all säkerhet aldrig hade träffat på annars. Som gamla tidens brevvänner man hade. Jag har träffat många av dessa människor i verkliga livet. Jag har fortfarande kontakt med en del av dem på olika sätt. En del av dessa vill jag aldrig förlora. Det vi betyder för varandra kan inte beskrivas, men jag tror det är en del av er som bloggar som kan hålla med om att bloggvärlden är fantastisk! Jag hoppas att ni som inte bloggat så länge, även ni får uppleva glädjen i att blogga och allt den kan ge.

/Tremt

Här hyllar vi livet

Gikt

Efter endast ca två veckor i livet har jag drabbats av gikt i tån. Eller portvinstå som det även kallas av pöbeln. Det gör helvetiskt ont.



Kuriosa: Gikt har förr kallats den frossande mannens sjukdom, då statsmän, kyrkofurstar och andra högt uppsatta tjänstemän ofta drabbades.

Vykort från Gran Canaria

Donald har skickat ett vykort från Gran Canaria!

På baksidan står det:

Jag har fått en gigantisk drink framför mig. Troligen den största jag någonsin sett. Jag klappar lite vördsamt. Hur fan ska jag hälla i mig den här? Den kommer att ta en vecka att dricka. Det kommer att bli karusell i mitt blodsystem. Ja, ja… men vi ska ju alla dö.

Peppar på grillfesten

Ser framemot vårens utlovade grillfest. Blir ju första gången för min del. I och med att jag föddes, "kom till", "byggdes" för ungefär två veckor sen.  Jag fanns ju inte innan dess. Har hört att det brukar gå vilt till, så det ska bli riktigt kul.

Här kommer lite foton från förra årets grillfest!









/Tremt

Mjousic

Sitter och lyssnar igenom Björn Ferrys karriär. Just nu Roxy Music. Kingigt!

Crazy!

Finns inga ord att beskriva den här planschen med.

Tvillingar?

Kollade lite på dokumentären om Ola Salo som gick på SVT visade häromdan, då det slog mig hur fruktansvärt lika vi är. Ola och jag alltså.


Ola Salo


Jag

Kan ni se likheten?

Gramses klippbok 1953-6

Gramses klippbok 1953-5

Gramses klippbok 1953-4

Gramses klippbok 1953-3

Gramses klippbok 1953-2

Gramses klippbok 1953-1

Sanningen om Gramse

Jag har en del att klargöra angående Gramses plötsliga avsked och försvinnande. Brevet han skrev till Donald nämner mycket men inte allt. Dagen innan avhoppet var Gramse i kontakt med en siare från Klippan. Siaren (Kjell) klargjorde i detalj vad som händer i livet efter detta och att det finns ett okänt kryphål till svunna och kommande tider för den som gör avkall på livet vid exakt rätt tidpunkt i livet. Den tiden för Gramse var samma dag och strax efter avskedsbrevet författats.
Som sann livshackare och framtidsoptimist kunde Gramse förstås inte motstå frestelse i sådan proportion.

Tills idag har jag valt att hålla tyst om det som för mig enbart verkade som mental kortslutning hos Gramse. I mina ögon lämnade han jordelivet samma dag som avskedsbrevet skrevs. Jag hade inte hjärta att berätta sanningen för resten av redaktionen utan påstod att Gramse högst troligen nu befann sig till havs och försörjde sig på att sälja kryddor. I mina tankar var det moraliskt riktigt att ge denna version till redaktionen för att den sociala stämningen inte skulle drabbas.

Men nu förändras allting. Genom en dagstidning från 1954 har Gramse meddelat mig att han lever och frodas som urmakare i 50-talets St. Petersburg. Jag planerar att åka runt i tid och rum tills mitt hjärta stannar - Så skriver han. Gramses första mål i 50-talet är att åka som köpman till Sverige och köpa upp veckotidningar. Med sax och gåspenna ämnar han sedan tillsätta textrutor till urklippta bilder. Det har gjorts förr tänker man då. Inget nytt liksom. Stenmark, Rikets Sal osv. Den invändningen står klart även för Gramse. Finurligheten bakom planen ligger i att han ämnar publicera bilderna i den tid han befinner sig. På så sätt kommer han kunna peta ner sin "forna" idol Stenmark och anklaga honom för plagiat och samtidigt skapa något nytt. Eller gammelnytt som han skriver.

Igår publicerade jag ett av dessa alster och det sägs komma fler. Jag spenderar mycket av min tid i gamla antikvariat och bibliotek för att kunna spåra Gramses spår, så att säga. Kommer publicera fler eventuella upptäckter här på PTVK.

I min kontakt med Gramse från svunna och kommande tider kommer jag även i jämna mellanrum redogöra hans upptäckter och äventyr i tidsrymden. En berättelseföljetång jag kommer kalla "The tales of Gramse".

För att bygga upp lite förväntningar kring denna följetång skickar jag härmed en bild på Gramse från 50-talet. Han är sig lik som ni ser. Förutom skägget då kanske. Det är odlat av politiska skäl låter han hälsa.

Brinnande Bro'?

Chockad, naken och sorgenfull.

Igår var det Alla hjärtans dag. Idag firar jag i mitt inre Alla hjärtans brustna dag.
Donald är den första riktiga människa jag träffat, förutom Gramse då så klart. Redan första dagen på kontoret tog han mig under sina vingar och har sedan dess lärt mig så oerhört mycket. Något kopiöst.
Tala, hoppa, ysta, knopa, dreja, kasta, viska, vissla och söndagsbada är bara några exempel på allt han lärt mig.

Det har inte gått mig förbi att banden mellan Gramse och Donald är väldigt starka.
Mina närmanden har konsekvent avvisats, å det trots min atletiska kropp och mitt fläktfriska lynne.
Jag fick även genomlida samma typ av avvisning under min tid i Gramses källare.

I vilket fall tycker jag det är mycket tråkigt och sorgligt att Donald måste lämna oss.
Allt som allt kan det här bli en tung period för mig att genomlida, då jag inte likt Gramse söker mig till ensamheten. Jag hoppas och tror att detta avsnitt i slutändan kommer stärka både mig, Donald och i bästa fall även Gramse.

Hursomhelst, Donald. Jag önskar dig all lycka på vägen och kraften att finna den. Det vilar nu på mina och en robots axlar att driva vidare denna nobla tankesmedja. Det är en ära att din tillit för mig sträcker sig så lång.

Din för evigt,
Fred Smöde

Information till allmänheten

Perm 2010-02-15

 Jag, Donald Möllerup, avsäger mig härmed alla mina uppdrag gällande Publik Tvåvägskommunikation (benämns hädanefter som PTVK). Förklaring följer nedan.

Då Gramse för en tid sedan drog sig tillbaka för att enbart umgås genom kommunikéer försvann också min bästa vän. Och älskare. En stor saknad och ett hål var det enda jag kände (och hade).
De senaste två åren jobbat jag i hemlighet arbetat med att utveckla en maskin för framställan av mänskliga varelser. Inte kloner. Det hade varit klyschigt. Utan riktiga människor. Låt oss kalla det "en livmoder av stål"
Jag tog en veckas ledig för att bygga klart min maskin. Den skulle presenterats här på bloggen tidigare i veckan men problem uppstod.

Men! Idag kan jag kan jag stolt presentera:

Spinner MT500/1000






 Jag har med hjälp av denna maskin nu tagit fram vad som nu kommer bli min ersättare här på PTVK.
På bilden ser ni honom titta fram. Jag har döpt honom till Tremt Asträvt.

Han kommer framöver sköta alla uppdrag som jag arbetat med. Inklusive de fekaliebad jag ordnat för redaktionen var tredje söndag.

Nu kanske ni undrar vad jag ska ta mig för framöver? Det ska jag berätta! Jag kommer i det närmaste att åka jorden runt och besöka alla exotiska platser jag tidigare bara sett på vykort jag fått tillskickat mig. Exempelvis Gran Canaria, Mallorca, Thailand, Köpenhavn, Hörby och Havanna. Efter det kommer jag antagligen söka upp Gramse och fria till honom genom att vandra naken genom Oslo med en vacker tulipan mellan skinkorna och ett leende på läpparna.

Jag kommer skicka ett vykort från alla platser och har instruerat Tremt att lägga upp dem här på bloggen.

Till sist vill jag tacka Archibald för allt stöd och önskar alla andra (utanför PTVKs innersta krets) ett helvete.

På återseende

Donald Möllerup

PTVK rapporterar från OS-invigningen i Vancouver

PTVK:s Donald Möllerup och Fred Smöde har haft uppesittarkväll och rappoterat från invigningen av OS 2010 i Vancouver.

Först följer fotografier från eldceremonin:

Här rullar första man in med en stav av eld i handen.

En tant tar över staven och gömmer sitt ansikte bakom den.

Tre gigantiska pålar reser sig ur marken.

De växer.

Och växer!

Osäkerhet sprider sig på arenan. Är det en mediakupp? Rymdvarelser?

Ett mystiskt sken uppstår när pålarna till slut rör vid varandra.

Men vad nu. Vad gör fackelbärarna! Varför sätter dom fyr på pålarna?

Mänskligt ursprungsbeteende uppstår på arenan. Primalskrik och dans kring brinnande pålar hör inte en OS-invigning till.

Brandlarmet går och en gigantisk vagina sänker sig sakta ner från taket och hela byggnaden börjar skaka. Vad händer egentligen. Var är den riktiga OS-elden? Vi smiter ut i den friska luften. Från frenesin och vanvettet och får se det här.

Wayne Gretzky står framför den riktiga OS-elden och vinkar pillemariskt.

-Tjena pojkar.
Han gör tummen upp och blinkar med ena ögat. Det slår oss att vi blivit lurade. Det var en mediakupp precis som vi misstänkte. Bra gjort Kanada.
Hoppas på en fortsatt trevlig turnering.
Själv kommer jag följa damernas curlinglag och herrarnas hockeylag. Teknik på is är min fetis(h).

Hela rapporteringen i text följer nedan. Läs nedifrån och upp.

/Fred Smöde

Blev lite tekniskt fel under eldceremonin. Qvinnan frågar efteråt, citat: "Vad hände egentligen med stocken som inte kom upp".

Intressant att dom vågar ha den olympiska elden under en gigantisk slida. Bad move?

Wayne Gretzky tar över facklan och tuttar på ringarna.


Nu kommer facklan! Den bärs in i arenan av en man i rullstol. Gramse? Ser ut som Gramse.


Kanadas premiärminister talar till världen på flytande sindarin! Vilken avslutning!


Klarar nog inte mer själv. Nu har musiken eskalerat till frenetisk schottis. De 7000 människorna på scen tävlar i galenskap. Det tär.

Oki doke. Då avrundar vi rapporteringen för ikväll. Gonatt o sov gött!


Visserligen av en man i kilt, ovårdad hår och Paul McCartney-Skägg.

Som sagt, god natt!

Punkstråke och bögstepp! Fy fan!


Jag känner att de har blivit lite för mycket av det dåliga nu. Dags att krypa till järnkorset och törna in. Stor dag imorron! Gonatt! /D


Äntligen tas förnuftet till fånga. Nu bjuds det på stepp!


En förolämpning med andra ord då.


Nåt som bland annat Flogging Molly och Dropkick Murphy använder sig av.

Skulle generellt vilja fråga: Vad är grejen? Hur kunde detta trevliga sportevenemnag hamna här.


Nu bjuder de på så kallad punkstråke


En turk med kaninmössa svävar omkring och spelar fiol.


Vad är grejen med djävulen och fiolen?

Grease på LSD


Ett järnkors pryder mitten av arenan. Mäktigt!

Ojdå nu svävade 10 Caroler förbi helt plöstligt. Psykadlikan vet ingen gräns.


Nu kör de nån konstig konstnärlig version av Grease. Musikalen alltså.


"Kananda har enormt många naturer" -citat /qvinnan


Enda hoppet nu är att Carola svävar in i ängelvingar och whalar skiten av alla.


Nu har han fått med sig qvinnan oxå. Det har tveklöst passerat gränsen för vad som är ok.


Från påle till stam.


Äntligen lite penetrering!


Psykadeliska mönster och fallosar!


Plus i kanten för att han fortfarande har kraft kvar att leverera ljuvlig nonsens.


Nu sprack isen hävdade Bo.A.Orm. Kanske är han lite för inne i det han ser just nu.


Björnen från väster fångade Bo.A.Orms uppmärksamhet. Hans röst darrade och hans kunskap om
Björnen i väst var lite för stor.


Nu snackar Bo A. om voodoo eller nåt.


Verkar som sagolandet Libanon har kokat ihop något. Kanske blev dom trötta på det outsinliga käbblet från IRL-världen.

Det är mycket otydligt vad som pågår just nu. Stämningen på arenan gränsar till obehag.


Ja lite väl mycket fokus på totempålarna från deras sida. Ockupation utan folkerövring är historiskt sett inget välgångsrecept.


Tycker USA borde ta sitt ansvar ge dom en avhyvling.


Snart åker pilbågarna fram!


Indianerna tar inte mer skit nu. De överöstar sången med dans och stridsrop.


Renrasig powerpop på det. Hyllningen till 40-talets tyskland är fullbordad.


Bryan Adams ser oförskämt fräsch ut!


Den tyska formationen dom cirkulerade runt de andra länderna i gjorde inte saken bättre.

Får mig osökt att tänka på Berlin -08 igen


Kanadas statsledare står och heilar på läktaren! WTF!??


USA pissar på totempålarna. Indianerna ska veta sin plats


Ukraina är berömda för sin slughet. Tror inte det kommer gå vägen den här gången.


Ajaj. Extremt aggresiv stämning i arenan nu. USA paxar varsin sädklädd dam.

Ukraina försöker åka räkmacka på Sverige och kör med samma kläder.


Kinas fanbärare kastade precis ett hopskrynklat papper på Ryssarna som svär hämd när dom får reda på vem som kastade. Kineserna fnissar.


Foppa "flaggade" som han aldrig gjort nåt annat!


Mycket gamla ränder som sitter i. Sverige försöker provocera genom att klä sig i svenska flaggan.
Funkar kanske bara på hemmaplan det där?

Ryssarna anekterade nyss Estlands plats på arenan! Gammal vana får man anta?


En utmanade gest som inte uppskattades av östblocket.

Ryssland kom in. Det blev genast lite stel stämning.


Serbien kör med en transa som fanbärare.

Rumäniens damer och herrar kladdar friskt på varandra. Medelålder på 64 år oxå. Härligt!

Tex vilket som är hans favoritbär.

Bo.A.Orm kämpar visserligen hårt med att inte flika in nonsens i varenda mening han säger.

Känns som PTVK:s rapportering kommer koras till det seriösa alternativet.


Holländarna fann snabbt sin plats bredvid Jamaicanerna. Man ser bara ett stort rökmoln just nu. Klyshigt.

Bo A. Orm refererar för SVTs räkning. Fred och Donald för PTVK.

Kanske är ett cirkelmissförstånd eftersom dom har just en julgran som flagga.

Gotta love the mongos!

Nu blev han peppad på Mongoliets fanbärare.

Nu kom mongoloiderna in!

Libanon = ett blåbärsland

Ungefär som att resten av världen tror att Libanon är ett fiktivt land?

Räknar hur många gånger den manliga kommentatorn sagt ordet "blåbär". 46 gånger är han uppe i nu.


Dom tror nog att julgranen är ett fiktivt träd.


Nu kommer Libanon! Nu ska det supas tänker dom andra.


Varför har Libanon en julgran på sin flagga?


Kirghistan har gjort hattar av Popcorn-kartonger. Billigt.


Detta är en afton då alla ens fördomar och vidskepelser slår in. Underbart!

Nu kommer ett 1700-tals gäng från Kazakstan!

Jamaicanen försöker göra holk på flaggan!


Nu får indianerna fan ge sig. Det var kul i början. Nu är det bara tragiskt.


Britterna kolonaliserade just de dansande indianernas plats inne på arenan! Av ren reflex!

Och jag kan inte låta bli att gilla det!

Rasismen hopar sig bland de svenska kommentatorerna.


Sverige får väl gå ut sist som vanligt. Så jävla orättvist, alltid!

Mycket säd nu. Vet inte riktigt var jag ska ta vägen.

Fy faaaen vad Georgien såg sura ut! Ryck upp för helvete!


Georgia har valt att behålla järnkors som motiv på sin flagga.


Frankrikes fanbärare var oxå utklädd till säd. Funkade inte riktigt.


Nu dansar "säden".


Bob Marley & the Wailers?


Verkar som säd är det generella modet i år. Bör nog diskuteras på nästa PTVK-möte.


Gött att deltagaringången kantas av folk utklädda till "säd".



När kommer dvärgarna in på arenan?

Svart kavaj + Röda shorts = Fail


Bermuda kör med shorts. Klyschigt.


Azerbajdzjan har dagen till ära iklätt sig förra århundradets mode.


Gillar att indianerna skiter i att deras uppträde är slut. "Alla som inte dansar är våldtäktsmän" sjunger dom samklangt.


Mitt "rör" drar lite åt vänster. /D


Snart kommer Foppa med "fanan" i topp.


Ja Kanada verkar inte ha mycket till övers för det subtila. Man kör med raka rör (s.a.s.)


Gillar att "totempålarna" reser sig så fint mot fittan i taket.


Indianerna har klätt sig i sina finaste djurkadaver! Underbart!


PTVK är stolta över sitt manus till invigningen av OS 2010.

Dom sprattlar så fint med benen!

Indiandans asså! Sjukt fint! Jag gillar kanadensarna mer och mer!


Roger Pontare fick precis en orgasm. /F

Min påle restes samstämmigt med indianernas. /D

"Totempålar" /F

Tittar på OS-invigningen och tänker tillbaka på Berlin -38. Det var tider det! /D

PTVK söker sponsor

Som tvåvägskommunikationsbyrå börjar vi bli en kraft att räkna med. Det känns därför naturligt att nu expandera verksamheten och sikta mot nya toppar. För att kunna nå vårt mål snabbare behöver vi en sponsor.

Vi planerar en resa till oldsbeach i koketterande syften och för det saknas budget.

Känns det lockande att sponsra så kontakta oss via kommentar eller twitter.

Hjälp oss nå vårt första mål! Tack!

Lennarts julkalender

Resultatet av avslöjandet om vår kampanj mot Lennarts julkalender har bland annat lett till att vi har klättrat upp i sökmotorns statistik. Bra eller dåligt? Tror bara detta kommer leda till något storartat!

Lennarts Julkalender

PTVK har i tystnad drivit en kampanj för att få bort alla spår av den här så kallat "sjukt roliga julkalender" från 1995. Det visar sig nu att ett videoklipp har funnits tillgängligt på Youtube en längre tid. Det retar oss till förbannelse.

Det är en styggelse till julkalender som bara kan leda landet mot moraliskt förfall.

Uppmanar nu alla tvåvägskommunikatörer i landet att hjälpa oss skriva bort denna julkalender från historien genom att få bort detta klipp från youtube.

Vävarn

Upptäckte ett litet hål precis utanför ytterdörren! Ett pyttelitet hål. Tänkte att där får ju inte en kotte plats!


Men jo, när jag kikade in satt där en kille och vävde ponchos!

Jag och Björn Skifs

Jag har en dröm. En enda dröm.

Jag vill vara vår tids Björn Skifs. Som Björn Skifs var på 70- och 80-talet alltså. Skoja i tv-program. Sjunga. Göra film. Programleda. Vara folkkär.

Hänga med Lennie Norman




Se sjukt tuff ut på foto.





Och kanske vara lite sådär ytligt bekant med Ingvar Oldsberg, han som äger Oldsbeach. Säga "Hej! Allt bra? Jodå, så att...", när man ses på stan.



Det är min dröm.

En kärleksförklaring

Under min tid i Gramses källare blev jag introducerad för musik. En bråkdel av det som kallas musik förstår jag nu. Det var två kakor som spann på grammofonen i källaren. En kaka med Mikael Wiehe och en med Björn Afzelius. Det enda en tvåvägskommunikatör behöver känna till om musik enligt Gramse. Jag lyssnade, åh vad jag lyssnade på dessa kakor. Stängde aldrig av förrän det riktigt värkte i öronen. Ibland spelade jag en versrad från vardera skiva efter varandra så att det blev som en tvåvägskommunikation mellan dessa herrar. Jag njöt för fullt och fascinerades så till den milda grad över känslorna dessa kakor kunde förmedla till min kropp och själ. Gramse förtäljde mig att dessa herrar fick hans annars stenhårda hjärta att smälta. De är "på riktigt", på ett sätt ingen annan förstår, brukade han yttra i sina svagare stunder. Nu idag förtäljde Donald för mig att Mikael & Björn släppt en kaka på vilken de sjunger och spelar ihop. Ursäkta känsloutspelet jag fick inför denna nyhet. Allting gick så snabbt och känslorna spelade upp hela sitt register i mitt sinne. Jag lovar att fläcken är borta när förste man anländer till kontoret imorgon.
Nu ska det sjungas och spelas hela natten lång. Det här känns som den första dagen på resten av mitt liv.

Min hemlighet

Jag har något viktigt att meddela. Det är en hemlighet som jag burit på alldeles för länge. Så länge jag kan komma ihåg faktiskt. Jag har inte riktigt hittat tillfälle eller forum som lämpat sig för detta erkännande. Rädsla för social lynchning och bespottning har även varit bidragande faktorer till mitt val av tystnad. Nåväl, här kommer mitt avslöjande. Det är ett fenomen som uppstår varje kväll, ofta i samband med mörker och tystnad. Något i min kropp tar då över mitt sinne fullständigt. Jag dras in i ett tillstånd av maktlöshet och det känns som att hjärnan mer eller mindre stänger av sig helt. Ibland försöker jag kämpa emot denna kraft men det ger sällan utdelning. Men så plötsligt händer det att kraften avtar. Jag återlämnas till mitt normala tillstånd - det jag befinner mig i nu. Varje gång detta inträffar brukar jag rycka till och undra vad som precis hände. Oftast brukar jag ta en titt på klockan för att försöka avgöra hur lång tid mitt sinne varit "borta". Det kan vara allt mellan 2-10 timmar. Det har faktiskt förekommit att jag erinrat mig fragment av vad som pågått under denna period. Svaga minnen vittnar om att jag varit tidvis medvetande. Ofta har jag i dessa ögonblick befunnit mig på helt andra platser än den jag senast var vid i medvetet tillstånd. Jag är mycket orolig att jag är ute bland folk och beter mig illa när detta inträffar. Det verkar som jag dras till absurda situationer och ibland verkar saker uppstå som vetenskapen skulle få svårt att förklara. Hur som helst har jag beslutat mig för att inte lita helt på dessa minnen. De kan i bästa fall ge en fingervisning om vad som hänt. Jag har med åren börjat låsa in mig i ett rum på kvällarna för att ingen ska få bevittna min sinnesförändring. Det kommer givetvis inte hålla i längden men kanske kan jag köpa tid tills jag lyckats komma underfund med vad som händer mig i princip varje kväll. Ni kanske förstår varför jag valt att hålla denna hemlighet för mig själv. Vem skulle förstå och vara beredd att diskutera något så avvikande.

ABC its easy as 123

Oj oj oj, vilken vecka det har varit! Vi har börjat twittra, Gramse har blivit eremit och lämnat oss och vi har fått en ny medarbetare i Fred Smöde.

Att Fred har börjat hos oss är extremt trevligt. Hans smittande skratt och väldoftande flatulens förhöjer arbetsdagarna här på PTVK-kontoret.

I och med Gramses frånfälle försvann även hans dator. Antagligen råkade den följa med in i grytet där han ska kommunicera ifrån via kommunikéer. Därför har vi nu köpt in en "ny" dator till Fred. Det blev en ABC 80! Spanking!

Fred Smöde - En presentation

Det är inte lätt att komma in som ny kommunikatör under dessa omständigheter. Jag vill inte rikta någon personlig kritik till någon, men den som gick fram och slog mig hårt på truten som välkomsthälsning, fick mig åtminstone att tänka till. Kanske kan jag inte bara stövla in och börja arbeta på en sådan här liten redaktion utan att presentera mig först.
Mitt namn är Fred Smöde, son till snickaren/gamblern Dag Smöde.
Far föddes 1946 av Viggo och Alma Smöde. Min mor Lovisa Smöde har jag aldrig träffat och vet inget om henne (sugigt nog).
Farsan, Dag, förlorade mig under desperata omständigheter i spel, innan min födsel de facto ägt rum. Min historia kan spås mörk efter given premiss men fick en otippat lyckosam vändning när Gramse Gramserup rätt och fyrkantigt spelar hem första pris i ett parti kubb. Priset var undertecknad i då oavlat tillstånd.
Gramse gav mig en trygg och harmonisk uppväxt i sin källare ute på landet. Jag fick föda vid förutbestämda tidpunkter och min sömn reglerades varsamt med fiffigt inrättade lampor som automatiskt tändes och släcktes efter solens upp och nedgång. Om jag ska peka på något jag gått miste om i livet fram till idag, är det kontakten med andra människor. I källaren var det sociala livet tunt. Gramse kom förbi nästan varje dag och bjöd på sällskap, utbildning och förfriskelser. Förutom honom så träffade jag inga andra från det mänskliga släktet, vid liv åtminstone. Enligt Gramse ska jag skatta mig lycklig för undslippandet av sånt tjafs, som han uttryckte det. Jag formades snabbt i min källare till en skicklig kommunikatör. Från början fick jag öva med egenhändiga replikskiften via papp o penn. Senare lät Gramse inrätta ett tvåvägskommunikationssystem åt oss. Varje dag skrev vi ett papp vardera som växlades under våra dagliga möten, vilka i sin tur baserades på kommentarer kring vad som stod på den andres papp.
Gramse har uppfostrad mig till en - vid närmare kännedom hos betraktaren - oskiljbar kopia av honom själv.
Nu när jag släppts ut i verkligen ovanför källaren är det så mycket jag vill se och göra. Världen verkar vara så mycket mer och annorlunda än i de fåtal rörliga bilder jag fått äran att se under min uppväxt.
Jag har aldrig lyft ett finger för att förtjäna mitt uppehälle och ser mig därför som bortskämd och utvald av Fru Fortuna. Om det är något jag vill göra nu så är det att betala tillbaka för det som livet har givet mig.
Det finns flera sätt jag kan göra det på, men bara ett som jag behärskar. Tvåvägskommunikation.
Gramse gav mig en lapp med adressen till detta kontor. På baksidan av lappen står det. "Min efterträdare Fred Smöde ärver min låda och mina cigg. Den uppstoppade fågeln skänkes till Donald."

PS.

Gramse hälsar att han gärna kommer på grillfesten i maj, så fläska gärna på med köttet!

DS.

/Fred

Sorgen i mitt hjärta

Saknad. Tomhet.

Det är vad jag känner efter min bäste vän Gramse. Har han lämnat min sida för alltid? Jag vet inte. Jag hoppas inte det. PTVK är hans verk. Vårt. Tillsammans.

Gramse, kom tillbaka. Drick en försoningens mjöd med mig!

Avskedsbrev till Donald

Den 3 februari 2010

Donald,
I denna stund dyker många minnen upp – den gången jag träffade dig hos Martin Conny, den gången du bad mig komma, hela spänningen under förberedelserna.

En dag kom någon och frågade vem man skulle varsko i händelse någon kamrat blev dödad, och den reella möjligheten av detta blev med ens klar och påtaglig för oss alla. Sedan lärde vi oss den sanningen att i en kommunikation (om den är sann) måste man antingen segra eller dö. Många har stupat på vägen till segern.

I dag har allt en mindre dramatisk färg, därför att vi är mognare, därför att dödens faktum blivit ett så vanligt inslag i vår tillvaro. Jag känner att jag fullgjort den del av min plikt som band mig till den publik-tvåvägskommunistiska revolutionen på dess territorium och jag tar farväl av dig, av kollegorna, av ett folk som hädanefter är ditt.

Jag avstår från mina uppdrag i ledningen, från min majorsgrad, från min ställning som tvåvägskommunikatör. Ingenting som har med lagar att göra binder mig vid PTVK, endast band av annan art, som inga utnämningar eller avsägelser kan bryta.

Då jag ser tillbaka på mitt liv tror jag mig ha arbetat med så stor ärlighet och hängivenhet jag kunnat för att befästa kommunikationens seger. Mitt enda allvarliga misstag är att inte ha haft mer förtroende för dig redan den allra första tiden i Perm och att inte tillräckligt snabbt ha insett dina egenskaper som ledare och kommunikatör.

Jag har upplevt överväldigande dagar och jag har vid din sida känt stoltheten att tillhöra vårt folk under de ljusa och svåra dagarna under vinterkrisen.

Sällan har en bloggman stått så högt som du under dessa dagar och jag är också stolt över att ha följt dig utan tvekan, för att ha identifierat mig med ditt sätt att tänka, att se och bedöma farorna och principerna.

Andra trakter av världen begär det bidrag jag kan ge med mina ringa insatser. Jag kan göra vad som förvägras dig genom ditt ansvar i ledningen för Peppermint. Stunden för oss att skiljas är inne. Du skall veta att jag gör det med en blandning av tillfredsställelse och sorg. Här lämnar jag det renaste av mina förhoppningar som deltagare i uppbyggnaden, jag lämnar de käraste jag har bland alla jag älskar, jag lämnar ett folk som mottagit mig som sin son. Det är som att slita sönder en del av mitt väsen. Jag skall föra till nya slagfält den tro som du har givit mig, mitt folks kommunikationsvilja, känslan att fullgöra den heligaste av plikter: att kämpa mot stumheten överallt där den finns. Detta styrker mig och mildrar mycket av smärtan.

Jag upprepar att jag fritar Peppermint från allt ansvar med undantag av det som härrör ur dess exempel. Och, om den avgörande timmen slår för mig under en annan himmel, kommer min sista tanke att gälla detta folk och särskilt dig. Jag är dig tacksam för din undervisning och ditt föredöme och jag skall försöka att förbli trofast ända in i de yttersta konsekvenserna av mina handlingar. Jag har alltid identifierat mig med vår kommunikationspolitik och jag fortsätter att göra det. Var jag än kommer att befinna mig skall jag känna ansvaret att vara en tvåvägskommunikatör och jag skall handla som en sådan.

Jag lämnar ingenting till mina barn och min hustru och beklagar det inte – jag avstår till och med med glädje. Jag ber inte om någonting för dem eftersom kontoret kommer att ge dem vad
de behöver för att leva och få utbildning. Jag skulle ha mycket att säga till dig och till vårt folk, men jag känner att det inte är nödvändigt, orden kan inte uttrycka vad jag skulle vilja, och det tjänar ingenting till att klottra ner mer papper.

Ständigt fram mot segern: Tvåvägsommunikation eller Döden. Jag omfamnar dig med hela min revolutionära lidelse.
Gramse

Ang. Gramse

Vi har fått en del frågor till redaktionen om Gramse och hans avsked. Men nej, i dagsläget vet vi ingenting. Kommer han komma tillbaka? Ingen aning. Kommer han på grillfesten i maj? Ingen aning, antagligen inte. Mår han bra? Troligen. Äter han kött? Absolut. Karré? Javisst. Då köper jag 10 skivor till grillfesten? Gör så. Han kommer alltså komma på grillfesten? Absolut. Fint. Javisst.

/D

Nu gick han

Sista fotot på Gramse innan han tog sin låda och gick.

Och här sitter Gramses assistent och största fan och gråter.

Dystert

Sitter här och tittar på när Gramse packar ihop sakerna på sitt skrivbord. Han ska ju från och med nu enbart umgås via kommunikéer. Tråkigt för oss andra på kontoret, kul för Gramse. Han har ju alltid gillat att umgås med sig själv mer än med andra människor (och djur).

Grattis säger jag, med delade känslor.

/Donald

På tal om humor

Läste några stycken från en gammal text av Martin L. Tänkte i dessa stunder av mörker dela med mig av dessa till resten av redaktionen. Tänd ett ljus och skiva upp favoritosten. Sätt dig sedan på din partners ansikte och berätta att du älskar henne/honom. Begrunda sedan dessa stycken under största koncentration. Tillsammans kan vi rädda detta sjunkande skepp som en gång var den förnämaste tankesmedja i stada.

Jag ska sluta träffa folk och börja umgås via kommunikéer. Jag har redan länge insett att det här med relationer inte helt är min grej och har under en längre tid förberett mina “uppträdanden”, som jag kallat umgänget för, genom att repa in manér och monologer, och det här är bara ett sätt för mig att ta steget fullt ut. /…/

Det sägs ibland att delad glädje är dubbel glädje. Det gäller inte för mig, jag är aldrig så glad som när jag ensam kan skratta åt någonting som ingen annan förstår. Därför har jag med åren utvecklat en intern humor, en humor som bara jag förstår.

Det händer att folk försöker få mig att avslöja nycklarna, koderna till den här humorn. Folk vill in i min värld, de vill skratta med mig, jag säger alltid nej, jag vill inte att folk skrattar med mig, det vore olidligt generande och släppper jag in en så har jag snart släppt in alla och så sitter vi där allihop och skrattar tillsammans och jag svär vid Gud (så som jag själv uppfattar honom) att då skulle jag hellre dö. Men nu har jag tänkt om och snart ska jag berätta allt för en kille från Skåne som heter Leffe. /…/

På dagen fem år efter att jag delat med mig av koderna kom Leffe tillbaka, han sa att han satt sig in i mina skrifter och att han nu förstått precis hur jag tänkt/menat. Han sa att det som han tidigare tyckt varit spännande nu bara var tråkigt, att det som hade varit lite kittlande förut nu bara blev plumpt och övertydligt, han sa att min humor var tråkig och att han hellre skulle äta bajs än att någonsin sitta sida vid sida med mig och skratta åt min taffliga sk “humor”. Det var då jag insåg att min interna humor blivit skottsäker, inte ens någon som får ta del av koderna kan njuta av den, jag hade blivit en annan, en man vars humor var fredad för all framtid. /…/

Källa: Jag ska sluta träffa folk och börja umgås via kommunikéer. - Martin Luuk