Min hemlighet

Jag har något viktigt att meddela. Det är en hemlighet som jag burit på alldeles för länge. Så länge jag kan komma ihåg faktiskt. Jag har inte riktigt hittat tillfälle eller forum som lämpat sig för detta erkännande. Rädsla för social lynchning och bespottning har även varit bidragande faktorer till mitt val av tystnad. Nåväl, här kommer mitt avslöjande. Det är ett fenomen som uppstår varje kväll, ofta i samband med mörker och tystnad. Något i min kropp tar då över mitt sinne fullständigt. Jag dras in i ett tillstånd av maktlöshet och det känns som att hjärnan mer eller mindre stänger av sig helt. Ibland försöker jag kämpa emot denna kraft men det ger sällan utdelning. Men så plötsligt händer det att kraften avtar. Jag återlämnas till mitt normala tillstånd - det jag befinner mig i nu. Varje gång detta inträffar brukar jag rycka till och undra vad som precis hände. Oftast brukar jag ta en titt på klockan för att försöka avgöra hur lång tid mitt sinne varit "borta". Det kan vara allt mellan 2-10 timmar. Det har faktiskt förekommit att jag erinrat mig fragment av vad som pågått under denna period. Svaga minnen vittnar om att jag varit tidvis medvetande. Ofta har jag i dessa ögonblick befunnit mig på helt andra platser än den jag senast var vid i medvetet tillstånd. Jag är mycket orolig att jag är ute bland folk och beter mig illa när detta inträffar. Det verkar som jag dras till absurda situationer och ibland verkar saker uppstå som vetenskapen skulle få svårt att förklara. Hur som helst har jag beslutat mig för att inte lita helt på dessa minnen. De kan i bästa fall ge en fingervisning om vad som hänt. Jag har med åren börjat låsa in mig i ett rum på kvällarna för att ingen ska få bevittna min sinnesförändring. Det kommer givetvis inte hålla i längden men kanske kan jag köpa tid tills jag lyckats komma underfund med vad som händer mig i princip varje kväll. Ni kanske förstår varför jag valt att hålla denna hemlighet för mig själv. Vem skulle förstå och vara beredd att diskutera något så avvikande.