Mötet
Idag samlades vi hela gänget i skogen för att hålla möte. Vår ej namngivna kollega (inte ens vi vet vad han heter) skulle få sin dom. Det började med att "x" fick ge sin egen version av vad som hänt. Det som lämnade hans mun var renodlad gallimatias. Vår kollega försökte inbilla oss att han var kvinna. Han drog till och med fram sina bröst för att bevisa sin sak. Vi förklarade för honom att hans bluff inte kommer fungera. Vi upplyste honom att vi inte är så dumma som vi ser ut. Vem som helst kan göra en bröstoperation idag kontrade vi hans löjliga påstående. Sen påstod han att en man inte kan ge födsel till ett barn. Blender hetsade då upp sig och sa med aggressiv röst: Ser vi ut som några Jävla biologer eller? Va? Det blev tyst i nästan 5 minuter. Skönt tyckte jag. Sen tog jag upp min sax och högg honom i bröstet upprepande gånger. Blodet sprutade. Det var en ganska otäck syn. Vår kollega lade sig sedan ner i mossan för att "vila". Vi andra började knalla hemåt. Resten av dagen tog vi ledigt för att ladda batterierna inför morgondagen. Det börjar nämligen en ny praoelev, eller pryo som Donald säger. Imorgon ska han dyka upp är det sagt. Ska bli spännande!
Blender går ingenstans utan sin gura.
Fräst-kan-sti
Fräst-kan-sti eller "baj-ska-man" (gyliska: ladskamantärnja) är den årliga munhuggarhögtid som avslutar den gyliska munhuggarmånaden. Högtiden kallas ofta kort för maerttyy, vilket betyder "en återkommande klyka eller fistglädje". Munhuggandet pågår i upp till tre till fyra dagar, av vilka det är den första dagen som är viktigast. År 2009 (i år alltså) börjar fräst-kan-sti tisdagen den 22 september. Ofta jämförs fräst-kan-sti med den danska julen, eftersom man vid båda högtiderna bland annat ger gåvor till behövande, presenter till framförallt barn och unga, samt att familjebanden, gemenskapen och maten spelar en betydelsefull roll. Fräst-kan-sti är i grunden en tråkig högtid, men den firas även av Martin K. och Fredric Fiskstjärt som inte är aktivt troende eller följer högtidens bud, samt av stora delar av befolkningen som helhet i länder och regioner där gyl är i majoritet.
Oseriösa vibrationer
En gång varje år har vi på redaktionen en allvarlig dag. Det innebär kort och gott att ingen är tillåten att skämta eller skratta. Idag var en sådan dag. Tyvärr var det en av oss som inte lyckades leva upp till dagens tema. Lämnar inte ut något namn men kan meddela att denna person hänger väldigt löst.
Efter lunchen var det sagt att vi skulle kontemplera. Över vad var oklart men inte heller så viktigt. Ett trevligt initiativ av Louisé tyckte vi.
Följande inträffar efter kontemplationen satt igång: In på kontoret drygt 20 minuter sen stapplar vår kollega. Hans tre översta skjortknappar är uppknäppta! Vi har spekulerat internt om han var berusad eller ej. I händerna bär han en bigpack med bananglass samt en stor slev. I en genomskinlig påse som han hängt på baksidan av byxorna ligger en liten röd julost. Vi ignorerar medvetet honom. Det börjar kännas seriöst igen tills plötsligt en högst påtaglig stank breder ut sig i rummet. Vi tittar mot vår kollega som nu är helt röd i ansiktet. Det är tydligt att han krystar. Att han medvetet eller omedvetet försöker sabotera dagens tema står nu klart för oss. Det utbryter ett kraftigt ordskifte på redaktionen. Vi ber vår kollega att bruka allvar och respektera dagens tema. Donald spänner höger hand. Jag tar mycket sakta och osynligt upp en sax ur skrivbordslådan och peppar mig själv mentalt. Men så helt plötsligt vänds hela situationen upp och ner. Ur vår ej namngivna kollega träder sakta en mycket liten människa ut. Det blir näst intill omöjligt att behålla allvarsminen. En mycket svårdefinerad stämning uppstår.
Jag vänder sakta min blick från datorskärmen ut i rummet och försöker desperat finna något undvikande att fästa blicken vid. Jag möts av Louisés blick. Ögonen är glansiga, man ser att en tår närmar sig. Men han kämpar hårt för att behålla allvaret. Jag blir mycket stolt över honom. Det är typiskt en sån grej jag inte glömmer. Donald sitter med knäppta händer, det ser ut som att han ber. Vår kollega tar upp sin avkomma och lyfter den mot skyn. Det verkar som han förväntar sig applåder och beröm. Ansiktet är svettigt. Det ser ut ungefär som ett ansikte gör efter samlag.
Sista timmen av arbetsdagen blev en kamp. Ingen sa något förutom vår nu impopulära kollega som förgäves försökte få vår uppmärksamhet. Mina övriga kollegor: Donald och Louisé bevisade idag för mig att de är människor som jag skulle kunna dö för. Idag var dagen då plikten övervann alla glädjeyttringar. Det är för mig det största som har hänt på PTVK-kontoret. Jag vill tacka mina fantastiska kollegor för detta, alla utom en förstås. Denna ej namngivna persons framtid kommer vi besluta om imorgon. Incidenten på Starwars-konferensen kommer då också behandlas.
Inlägg
