Sanningen om Gramse

Jag har en del att klargöra angående Gramses plötsliga avsked och försvinnande. Brevet han skrev till Donald nämner mycket men inte allt. Dagen innan avhoppet var Gramse i kontakt med en siare från Klippan. Siaren (Kjell) klargjorde i detalj vad som händer i livet efter detta och att det finns ett okänt kryphål till svunna och kommande tider för den som gör avkall på livet vid exakt rätt tidpunkt i livet. Den tiden för Gramse var samma dag och strax efter avskedsbrevet författats.
Som sann livshackare och framtidsoptimist kunde Gramse förstås inte motstå frestelse i sådan proportion.

Tills idag har jag valt att hålla tyst om det som för mig enbart verkade som mental kortslutning hos Gramse. I mina ögon lämnade han jordelivet samma dag som avskedsbrevet skrevs. Jag hade inte hjärta att berätta sanningen för resten av redaktionen utan påstod att Gramse högst troligen nu befann sig till havs och försörjde sig på att sälja kryddor. I mina tankar var det moraliskt riktigt att ge denna version till redaktionen för att den sociala stämningen inte skulle drabbas.

Men nu förändras allting. Genom en dagstidning från 1954 har Gramse meddelat mig att han lever och frodas som urmakare i 50-talets St. Petersburg. Jag planerar att åka runt i tid och rum tills mitt hjärta stannar - Så skriver han. Gramses första mål i 50-talet är att åka som köpman till Sverige och köpa upp veckotidningar. Med sax och gåspenna ämnar han sedan tillsätta textrutor till urklippta bilder. Det har gjorts förr tänker man då. Inget nytt liksom. Stenmark, Rikets Sal osv. Den invändningen står klart även för Gramse. Finurligheten bakom planen ligger i att han ämnar publicera bilderna i den tid han befinner sig. På så sätt kommer han kunna peta ner sin "forna" idol Stenmark och anklaga honom för plagiat och samtidigt skapa något nytt. Eller gammelnytt som han skriver.

Igår publicerade jag ett av dessa alster och det sägs komma fler. Jag spenderar mycket av min tid i gamla antikvariat och bibliotek för att kunna spåra Gramses spår, så att säga. Kommer publicera fler eventuella upptäckter här på PTVK.

I min kontakt med Gramse från svunna och kommande tider kommer jag även i jämna mellanrum redogöra hans upptäckter och äventyr i tidsrymden. En berättelseföljetång jag kommer kalla "The tales of Gramse".

För att bygga upp lite förväntningar kring denna följetång skickar jag härmed en bild på Gramse från 50-talet. Han är sig lik som ni ser. Förutom skägget då kanske. Det är odlat av politiska skäl låter han hälsa.


3 kommentar:

Tremt Asträvt sa...

Aulahue.

archibald bolero sa...

klippböcker och berättelser har jag alltid varit svag för. gött! denna tanke slog mig just: undrar om siaren Kjell är samme vise man som är sakkunnig inom stereofoniområdet, eller om det blott är en namne, ett ljuvligt sammanträffande. tanken svindlar iaf! http://washingtonwatersystems.blogspot.com/2010/02/ljudbilder.html

Fred Smöde sa...

Jag tror du är något på spåret archibald. Kjell i ditt inlägg verkar också misstänksamt kunnig om ett paranormalt fenomen. Tänk om det innebär att stereofoni också existerar i verkligheten. Skrämmande tanke. Refererar till Træmt Asträvts kommentar.