
Har i dagarna läst klart Spionen som kom in från kylan. Hittade den i en boklåda på Skivesset här stan.
En högaktuell bok då det i början av veckan var 20 år sedan muren revs och det är kanske den mest klassiska spionnovellen som gjorts.
Leamas, med ansvar för Cirkusens verksamheter i Öst-Berlin, blir hemskickad. Leamas slutar som spion och går ner sig. Börjar nya jobb, super och gör sig omöjlig. Finner kvinnan Liz som älskar honom över allt annat. Pank och nedbruten värvas han av östtyskarna. Han tvingas fly till Berlin där han träffar Fiedler, nummer två efter Mundt i hiearkin. Fiedler har bara ett mål - att få bort Mundt. Det visar sig att Leamas och Mundt har spelat Fiedler ett dubbelspel. Leamas och Liz skjuts i slutet när de skall fly över Berlinmuren.
En riktigt bra bok. Min första spionnovell. Hur många skrivs det idag, nu när Kalla kriget inte längre finns? Det var ju någonting att skriva om.
Detta är ingen "James Bond-historia". Här är det verkligheten som styr mera. Den känns ganska realistisk.
2 kommentar:
Förträfflig recension. Mitt i prick. Efter att ha läst recensionen ställde jag mig själv frågan: Vad vore livet utan spionromaner? Min favorit spionroman är för övrigt Tempelriddaren.
Favoritspionroman ska det givetvis vara.
Skicka en kommentar