Fred Smöde - En presentation

Det är inte lätt att komma in som ny kommunikatör under dessa omständigheter. Jag vill inte rikta någon personlig kritik till någon, men den som gick fram och slog mig hårt på truten som välkomsthälsning, fick mig åtminstone att tänka till. Kanske kan jag inte bara stövla in och börja arbeta på en sådan här liten redaktion utan att presentera mig först.
Mitt namn är Fred Smöde, son till snickaren/gamblern Dag Smöde.
Far föddes 1946 av Viggo och Alma Smöde. Min mor Lovisa Smöde har jag aldrig träffat och vet inget om henne (sugigt nog).
Farsan, Dag, förlorade mig under desperata omständigheter i spel, innan min födsel de facto ägt rum. Min historia kan spås mörk efter given premiss men fick en otippat lyckosam vändning när Gramse Gramserup rätt och fyrkantigt spelar hem första pris i ett parti kubb. Priset var undertecknad i då oavlat tillstånd.
Gramse gav mig en trygg och harmonisk uppväxt i sin källare ute på landet. Jag fick föda vid förutbestämda tidpunkter och min sömn reglerades varsamt med fiffigt inrättade lampor som automatiskt tändes och släcktes efter solens upp och nedgång. Om jag ska peka på något jag gått miste om i livet fram till idag, är det kontakten med andra människor. I källaren var det sociala livet tunt. Gramse kom förbi nästan varje dag och bjöd på sällskap, utbildning och förfriskelser. Förutom honom så träffade jag inga andra från det mänskliga släktet, vid liv åtminstone. Enligt Gramse ska jag skatta mig lycklig för undslippandet av sånt tjafs, som han uttryckte det. Jag formades snabbt i min källare till en skicklig kommunikatör. Från början fick jag öva med egenhändiga replikskiften via papp o penn. Senare lät Gramse inrätta ett tvåvägskommunikationssystem åt oss. Varje dag skrev vi ett papp vardera som växlades under våra dagliga möten, vilka i sin tur baserades på kommentarer kring vad som stod på den andres papp.
Gramse har uppfostrad mig till en - vid närmare kännedom hos betraktaren - oskiljbar kopia av honom själv.
Nu när jag släppts ut i verkligen ovanför källaren är det så mycket jag vill se och göra. Världen verkar vara så mycket mer och annorlunda än i de fåtal rörliga bilder jag fått äran att se under min uppväxt.
Jag har aldrig lyft ett finger för att förtjäna mitt uppehälle och ser mig därför som bortskämd och utvald av Fru Fortuna. Om det är något jag vill göra nu så är det att betala tillbaka för det som livet har givet mig.
Det finns flera sätt jag kan göra det på, men bara ett som jag behärskar. Tvåvägskommunikation.
Gramse gav mig en lapp med adressen till detta kontor. På baksidan av lappen står det. "Min efterträdare Fred Smöde ärver min låda och mina cigg. Den uppstoppade fågeln skänkes till Donald."

PS.

Gramse hälsar att han gärna kommer på grillfesten i maj, så fläska gärna på med köttet!

DS.

/Fred